Tomt...
Har inte haft ork eller lust att skriva här, allt känns bara tomt.
Men ni undrar väl säkert vart jag tog vägen, varför jag aldrig skriver...?
Så jag kände att jag måste ge er något livstecken från lilla mej.
Mamma somnade 22a december kl. 17.45
Nu får hon vila i ro, slippa all smärta och må illa
Slippa alla dessa mediciner för att inte ha ont och må illa.
Jag saknar Dej så lilla mamma,
går ej att beskriva hur mycket och hur detta känns.
Mamma är alltid mamma.
Saknar ord.
Visst, livet går vidare det måste det ju göra.
Det går upp o ner, ibland går det nån dag som det känns
något bättre, sen går det ner igen.
Det gör ju så, kommer ju ta tid, flera år säkert.
Har väl inte riktigt förstått än, tror jag...
♥ Kram, Kram lilla Mamma ♥
o Natti Natti
Älskar Dej för evigt!
KRAMAROM Har tänkt på dig varje dag. Du vet var jag finns. Önskar jag fanns närmre dig hierta
jag får väl beklaga sorgen, eller vad man ska säga, jag vet själv hur d låter eftersom min pappa dog 13/11 , man visste inte vad man skulle säga när nån sa så åt en, d kändes bara konstigt när nån sa det. KRAM /stefan
Jag beklagar verkligen sorgen!!!
Förstår att de är en lättnad samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt!
Jag tänker på dig o din pappa!
Du vet vart jag finns om du vill prata....
KRAMAR I MASSOR
Beklagar sorgen, vännen!Jag finns här om du behöver någon att prata med.Sänder tröst och styrkekramar i massor till dig!
Kram vännen...finns här för dig de vet du.
Tråkigt att höra detta och jag beklagar sorgen...vet ju vad mamma betytt för dig och hur du oroat dig den senaste tiden.
Tröstkram!
