Nytt år
Så har det hunnit bli nytt år då, 2a januari 2010.
Har väl inte haft så mycket att blogga om, eller inte haft nån lust.
Därför blir det mer sällan nuförtiden... Men...!
Nu tänkte jag försöka skärpa mig med det.
Julen har vi klarat av och nyåret, ett år har gått sen mamma gick ifrån oss.
22a december var datumet för årsdagen.
Det går upp och ner ännu, men ändå lite lättare för var dag...
Eller... man måste ju, livet går vidare och det är bara att kämpa på.
Inget man kan göra, det är som det är.
Klart att årsdagen var rätt så tung och tiden däromkring,
med julen och allt. Minnena bara dyker upp och bilderna
de sista timmarna jag satt där och höll mamma i handen,
och bara grät. det kommer jag aldrig ifrån.
Dom kommer bara rätt som det är.
Det är ju bara så.
Men nu får vi blicka framåt igen, vi går mot ljusare tider,
och snart är våren här innan vi ens hinner blinka ; )
Allt blir så mycket lättare då man vet att vi är på väg mot sommar igen,
och man får annat att göra och tänka på.
Vi kan vara ute mer, långa ljusa dagar och sköna varma nätter.
=)
Det går inte att sitta och grubbla och tänka tillbaka på allt tråkigt,
som hänt i livet, då orkar man inte med allt omkring sig.
Och man orkar inte med sig själv heller, livet är inte en dans på rosor,
alla gånger. Och ska väl inte vara det heller.
Man måste bita ihop och kämpa vidare, trots allt.
Försöka i alla fall.
Men vi är väl lite så, alla tror jag, man tänker för mycket på allt
om sig och kring sig. Och att det är arbetslöshet så stor i landet
gör ju inte saken bättre... Men...
Då tänker jag bara... Det finns de som har det värre...
Jag har det ju rätt så bra ändå, jag har tak över huvudet, mat för dagen.
Goa vänner, jag är inte sjuk och behöver ligga på lasarett... O.S.V...
Även om jag mår skit, innerst inne.
Ärligt talat är jag så less och trött på allt, deppig och nere alltjämt.
Även om det kanske inte syns, utåt ...
Det är ensamt och tomt, längtar efter sällskap, nån som finns här,
som jag kan dela glädje och sorg med, ja allt...
Är avis på de som har familjer, en man i sitt liv och barn mm...
Men jag har väl blivit så kräsen, så jag finner ingen...
Eller rättare sagt, jag är för rädd, helt enkelt.
Suck... =(
Nä, sommar snart nu...då får jag i alla fall ta ut min " darling "
igen, Min fina galaxie cab ♥
DET är livet det !
Tjoflöjt.
