Stress, oro mm..
Oj då, de var ett tag sen sist upptäckte jag nu...dagarna går, en i taget.
Känner mig stressad, orolig och sover dåligt varje natt =(
Det är mycket nu, saker som bara står och väntar på att tas itu med,
efter urflytten förra våren / sommaren efter mammas bortgång.
Jag känner att jag inte orkar med allt och det är skitjobbigt med allt
just nu. Det ÄR inte lätt att vara dotter just nu heller.
Ensamt barn dessutom, inga syskon jag kan ta till hjälp o.s.v...
Pappa förändras och det går inte att prata med han nuförtiden,
han lyssnar inte på mig. Och säger jag något så fräser han bara
och blir sur och grinig för minsta lilla =´(
Bara det tar på mina krafter och energi.
Och han är envis på sitt vis och jag på mitt och vi kan inte
kommunisera med varandra längre, det funkar bara inte.
Och han gör saker i smyg utan att be mig om hjälp,
eller prata om hur vi ska gör med ditten och datten, utan;
Kan själv!! *suck*
Det som är, är att han fått för sig att nu ska allt ut till stugan (där han bor nu)
från lägenheten. Och jag försöker tala om att vi måste ju
få ordning på saker där ute FÖRST innan vi börjar tömma
inne i mora....det är NOG med saker i alla stugor d.v.s FULLT överallt!!
Det får inte plats en kakburk knappt!!
Ändå så tar han ut saker vareviga dag, SJÄLV utan att jag är med..?!
Jag känner mig som jag inte finns för han säger inget,
utan bara gör det....och om jag frågar / säger nåt om det
Så blir han förbannad och grinig...
Tycker inte alls det är roligt, och jag vet inte vad jag gått igenom
och inte, när han är och plockar överallt...
Frågar jag vart *det och det* är så vet han inte och bara fräser...
USCH!! Jag bara orkar inte mer snart, tror jag skiter i allt
och vart allt tar vägen snart...
Han vet väl inte vad jag vill ha kvar efter mamma o.s.v...?!
Nej det är för mycket just nu...och mycket annat som tar energi av mig.
Står väl inte på föräns jag går in väggen eller nåt annat skit.
Ensamt är det också, jag känner liksom inte att jag törs säga nåt
mer till pappa, när han bara fräser jämt och surar.
Sen att han inte lyssnar på vad jag säger, blir ju för jobbigt bara det.
Vet inte vad jag ska göra snart.
I alla fall har jag nu fått lov be moster och hjälpa mig,
för jag orkar bara inte med allt. Vi hade en dag som vi gjorde oss
av med en massa kläder och skicka med läkarmissionen.
Skönt bara det, och mer finns det...suckar.
Men känns bra nu då jag får hennes hjälp för det är sp himla mycket
saker och jag vet inte var jag ska göra av allt heller.
Man kan ju inte spara på allt!
Men läkarmissionen tar ALLT, kläder, skor, gardiner, sängkläder,
husgeråd mm mm ....Bra! Då skickar vi allt jag inte vill ha kvar..
och grejorna kommer LÅNGT bort och vi ser dem inte "på / hos någon annan".
För det känns heller inte så kul..
Men loppis ska det bli också, nån gång...bara man gått igenom allt skit.
Usch, usch...näe vetekatten om jag tycker det är så roligt längre.
Men jag måste ju!!
Och pappa säger ibland att han inte har nån ork...Nä, men va
konstigt!! Han flaxar ju runt överallt och är stressad och kan inte sitta still
5 minuter ens. Och ska göra allt själv och kan inte säga till
när han vill ha nån hjälp...Kan ju bara sluta på ett sätt, eller??!!
Kroppen orkar ju inte hur mycket som helst, och han är ju inte ung längre heller.
Äter dåligt gör han och är bara benrangel just nu, nästa storm
blåser han väl bort =(
Nä fy, jag blir nere och ledsen och kan inte sova riktigt på nätterna,
och bara det är ju inte bra om jag ska orka..!
Jag ligger bara och är orolig och funderar FAST jag försöker
koppla bort allt. Men det går inte...tankarna bara kommer
Inget jag kan göra åt det, eller??
Nä nu ska jag ta och hoppa i nå kläder och åka och sola på badhuset,
handla sen hem och städa lite Får väl se vad "gubben" hittar på
idag, sånt vet jag aldrig från dag till dag...
Kram hoppas ni har det bra, där ute ♥
