Välkommen till Fordgirl!

( kanske ingen trevlig läsning för känsliga )
lååångt blev det visst också =)

Ville bara säga det, så du vet...


Jag har idag varit och gjort en så kallad Slyngkonisering
Det är ett tillvägagångssätt för att ta bort onormala celler från
livmodertappen.
Jag har ju gjort 2 cellprovstagningar, en i december och
en i januari, 1a visade svårbedömt 2a visade på onormala celler.
Skrämmande eftersom jag nyligen förlorat min mamma i
cancer, INTE jag också, var min första tanke...förstås...
Men en sån här Slyngkonisering betyder INTE
att jag har cancer.
Slyngkonisering är en slags opertion där dom tar en
liten bit av livmodertappen för att försöka ta bort dessa onormala celler.
Den lilla biten skickas för att i microskop bedömma
om dom tagits bort....så har jag fattat det hela...

Ingreppet tog ca 20 minuter under lokalbedövning och jag kände
inget av det, sköterskorna var så gulliga och talade hela tiden
om vad dom gjorde och så.
Jag var där imorse kl 8 och fick åka hem ½ 11, jag blöder lite
lätt och kommer så göra en tid framöver, sa dom.
Jag mår bra och känner ingenting av det, kände ingen oro heller
innan, jag ville bara få det gjort så man kan gå vidare i allt.
Nu får jag vänta ett par veckor på svar från det här ingreppet,
och jag BER nu får det inte bli mer skit, orkar bara inte!
Sen ska jag in om några månader och göra ett nytt cellprov,
för att se om det är bra och cellerna borta, ev.
HOPPAS dom försvinner, dom kan försvinna och läka
av sig själv...olika från fall till fall.

Jag har sökt på lite olika info om detta med cellprov och
Slyngkonisering, det finns en del att läsa lite här och där...
Bl a - - >> HÄÄÄR << - - och - - >> HÄÄÄR << - -
Det finns också en del att läsa på - - >> Cancerfondens << - - hemsida,
söka och läsa om olika sjukdomar...
Eftersom jag själv fick min mamma sjuk i cancer har jag
börjat läsa mer och mer om det, på den sidan bl a.
Den skulle jag sett innan allt var för sent, för jag läste en
del bra att veta saker där, efter mamma gick bort.
Och där fanns viktiga saker jag borde vetat innan...men men
Nu är det som det är med det.

Nåväl åter till det här med att bli " slyngad "
Jag personligen kände ingen som helst skräck eller så innan,
det är OLIKA från person till person, vad vi upplevt och inte osv.
Jag har läst mycket INNAN idag om det här, läst många som
kommenterat i olika inlägg här och där...
Man får ju lokalbedövning MEN kan få bli sövd om man känner
behov av det och är så rädd att man inte vill vara vaken.
Det viktigaste är att få VETTIG information innan ingreppet,
det är SUPERVIKTIGT.
Och framför allt Tillmötesgående, vänliga och gulliga läkare,
som ska göra ingreppet.
Jag hade 3 kvinnliga läkare vid min sida hela tiden,
så jag kände mig trygg, ärligt talat.
Man känner sig själv bättre än nån annan,
och visst, det ÄR mycket otrevligt att ligga där i den berömda
" stolen " och spreta och ha nån " okänd " som ska vara " där nere "
och titta och peta. Det tycker vi alla, vi är inte ensamma iaf.
Det är ju många kvinnor som får genomlida ett och annat,
det är inte lätt och roligt sånt här.
Och för att inte tala om alla dessa kalla " instrument "
som ska in " där nere " FY tusan!
Nä, trevligt var det inte!!!

Men nu är det gjort och bara att vänta...vänta...vänta och åter vänta...
Några veckor på svaret, och bara att hoppas...hoppas och hoppas
Att allt är bra nu, tredje gången gillt...är det inte så?
=)

Jag kanske ska göra detta som en tråd ( på nåt vis )
där Vi tjejer kan diskutera, babbla och byta erfarenheter...
Vad tycker du om det???
Kan ju kännas lite skönt att " prata av sig " och dela livets erfarenheter
på så vis, vad vet jag...?
( säg gärna din mening )

Har Du några eventuella frågor eller kanske egna erfarenheter
utifrån detta inlägg? Skriv gärna kommentar, jag svarar
så fort jag hinner =)

Nu ska jag bädda ner mig under täcket i soffan och titta
på CSI som börjar snart på 5an.
Tack för idag och ha en fortsatt bra kväll!

♥ * KRAMAR * ♥